I en tid som denna, då man diskuterar ekologi och nyttokostnadsanalyser, kommer jag att tänka på barndomen, då jag växte upp med detta som livsstil. Jag mindes hur jag med ficklampa gick ner till utedasset, cirka 20 meter från boningshuset. Det var ganska kusligt att då dit och in igen. När jag satt där, så blåste det i växterna bakom huset. Det gjorde att det skrapade i väggen. Jag undrade om det var någon bakom väggen. Toalettpapper användes inte, av ekonomiska skäl, utan tidningspapper som gned mellan händerna, så det blev mjukt, innan det användes. Tunnan blev ju fylld givetvis och måste då och då tömmas. Gustav grävde en grop stor nog att tömma tunnan i. Tunnan gjordes rent och han satt tidningspapper i botten och tunnans väggar. På det sättet blev det lättare att utföra tömningsproceduren.