Stationen drogs in Bromstens Centrum dog

Spånga Centrum står snart inför sin förnyelse.

Men vi får akta oss, så det inte händer samma sak som med Centrum i Bromsten: det försvann därför att en ny väg skulle byggas och som resultat av ett bygg-stopp, vilket i 20 år hindrade förnyelse. Nu kan ingen köra av vägen till f.d affärsdistriktet! Pendlar-krav slog ihjäl all närservice för bofasta.

I början på 70-talet fanns 20-talet butiker, där nya Bromstensvägen i dag sveper fram på en viadukt över järnvägen.

Bromstens station - en välskött och vacker byggnad som revs för 25 år sedan -
början till affärsdöden.

Nu finns det ironiskt nog många nya villor och bostadsrätter kring viadukten men inga affärer och ingen service, säger f.d.bromstensföretagarna Berndt Lundström. 79 och hans hustru Margit. 73 år.

De bor i HSB-Erland på Bromstensvägen i Solhem men de har varit med om Bromstens utveckling. Alltifrån ett samhälle, som fick både vacker station och många affärer till att bli "avlövat" sin service och bli något av en "transportsträcka" för andra på väg till och från jobbet.

Berndt och Margit är genuina Spångabor, som tillbringat större delen av livet här, växt upp hos sina föräldrar i Bromsten och försörjt sig där som småföretagare.

Vi träffades på Darby Bageri i Spånga på 40-talet, säger de. Det låg i samma hus som Svans Kafé på Spånga Kyrkväg, där det brukade vara SSU-möten. Deras föräldrar bodde i närheten av varann med villor på Riddarvägen (nuvarande Frälsegränd) och Mälargränd (nuvarande Skiftesvägen). Berndts pappa Johan Bernhard var kaféägare och kommunalt engagerad (s) och Margits far Nils ståltryckare på Esselte. Margit och Berndt gifte sig 1946 och då hade Berndt redan arbetat några år i det bageri, som skulle bli deras med tiden: Bromstens Hembageri.

Det låg på Sundbyvägen under den nuvarande viadukten. Vi övertog det en lördag på våren 1948, berättar Margit. Vi var så glada för första dagskassan var 185 kr - mycket pengar på den tiden, när kronan hade köpkraft.

Berndt hade arbetat i bageriet ända sedan 1943 - mitt under andra världskriget.

En byggmästare i Bromsten hade köpt rörelsen men det var ransoneringstider och ägaren, som inte var yrkeskunnig bagare, fick ingen tilldelning av mjöl, smör och socker mm som behövdes. Därför fick jag utåt stå för verksamheten.

Områdets kärna var den vackra stationen med väntsal, biljettförsäljning och toaletter. (Den revs på 70-talet - sedan dess har alla tåg kört Bromsten förbi). Alldeles utanför den låg en privat rörelse - Haglunds Kiosk  och sedan ett helt litet affärscentrum. Livligt med mycket folk - de som bodde i Sundby och Bällsta steg av vid Bromsten, handlade där och cyklade hem.

Där fanns Frölings Livs, en stor matvaruaffär, Kajsas Konditori. Harry Jeanssons Frisörsalong ( han var långvarig kassör i Bromstens IK), Gustafssons Skomakeri och en damfrisör.

På Mamrevägen också nära stationen med Tove Salomonsons Urmakeri bredvid, fanns Olle Wåhlins Järn- och Färghandel. Posten ( som först låg på Tallåsvägen), en el-affär och en mangelaffär (!) dvs en butik, där man själv manglade sin tvätt.

Där fanns på Sundbyvägen en hattmodist och Rut Engströms Sybehörs & Manufakturaffär, där fanns Systrarna Nilssons tobaksaffär. Där fanns Edsbäckens Kol & Vedaffär litet längre mot Solvalla samt Åke Pettersons Mataffär vid platsen som kallades Niklasro efter en av villorna. Där fanns också en radiohandlare.

I området fanns också en godisaffär och längre bort på Sundbyvägen fanns en stor Konsumbutik - liksom på Dagsverkesvägen, där den dock övergick i privat ägo mot slutet. På Gribbyvägen i Sundby fanns också en privat livsmedelsaffär - Forsbergs.

Bromsten var delat i två delar, säger Berndt. Andra centrumdelen låg kring Bromstensplan och det ansåg sig litet "finare". Vi kallade det skämtsamt för Öfre Bromsten efter Öfre Östermalm. Där låg också biografen Röda Bio. Vi var södra Bromsten. På Duvbovägen ovan för oss fanns också ett hus med tvättstuga, cykelaffär och Märtas kaffestuga. Där var stor anslutning och många åskådare.

Travet på Solvalla drog också. Många hade hästar och även så Berndt och Margit, som hade två stycken som också sprang in en del prispengar. Livet var trevligt och det var gott om arbete. Bromstens Bageri levererade mycket bröd runt om till större förbrukare t.ex. till Spånga Folkan, där det var många möten och där föreståndaren "Wilas" var en av Berndts kamrater.

Men i början av 60-talet blev det en nedgång. För bageriet gick affärerna inte längre uppåt - frysboxana hade kommit på allvar i hemmen och folk köpte inte lika mycket färskt bröd utan bakade själva. Byggnadsförbud på området gjorde att all förnyelse avstannade. Villaägarföreningen och enskilda företagare protesterade men det hjälpte inte - snart försvann station och post. Då var det kört.

Berndt och Margit drev bageriet ännu några år men sålde till slut både rörelsen och villan.Vi hade gärna öppnat en tobakshandel med böcker och papper, säger Margit men det var inte möjligt längre.

De flyttade in i HSB och har varit aktiva i föreningsverksamheten där. Sonen Ingvar bor i Berlin och dottern Inger på Södermalm bägge med familjekontakten med dem och sommarstället fyller tiden.

De tycker bägge de har haft ett bra liv i Spånga med positiva inslag och HSB Erland fyller alla krav på bra pensionärs tillvaro, där man lätt fått kontakter genom åren.

- Skulle du vilja öppna bageri igen i Bromsten om du vore ung i dag ?

-Nej, säger Berndt. Jag tror inte det skulle gå att försörja sig. Invandrarna klarar det kanske ty de arbetar i en sammanhållen familj men det svenska samhället har fått en helt ändrad social organisation. Det är mycket svårt att vara småföretagare och inte många klarar det.

Ur Spånga Bladet februari 1999

Hem