Klipp ur Bromstens Kuriren 1931

Alla Bromstensbor känna nog igen bilden härovan men hur många är det som vet hur radiostationen ser ut inuti? Och dock har vem som helst fritt tillträde alla vardagar mellan, 11 och 12 såvida ingen sändning pågår. Stationens personal står därvid till tjänst med att visa den besökande vad som finnes att se, och avsikten med denna lilla artikel är att i korthet beskriva en sådan rundtur och vad man därunder får lära sig.

Först kommer man in i apparatsalen där den egentliga sändaren är inmonterad i 8 större och mindre aluminiumskåp med glasfönster på framsidan. Närmast ingången står dessutom det pulpetliknande kontrollbordet, vilket i viss kan kan jämföras med kommandobryggan på ett fartyg. Från kontroll-bordet kan större delen av sändarens talrika instrument överblickas, och genom diverse rattar och omkopplare kan man därifrån hålla alla spänningar och strömmar på sina rätta värden, samt ävenledes starta och stoppa maskinerna ute i maskinrummet.

Det minsta av de ovannämnda aluminiumskåpen i apparatsalen innehaller den s. k. styr-sändaren där den högfrekventa bärvågen alstras på liknande sätt som i en återkopplad mottagares detektorrör. Den avgivna effekten är här mycket liten och innan den matas ut i antennen måste den därför förstärkas i ett antal högfrekvensförstärkare. Kopplingen för dessa är ungefär densamma som i de högfrekvensförstärkare som kommer till användning i långdistans mottagare. I stort sett är skillnaden blott att de kondensatorer och spolar som erfordras för en sändares sväng-ningskretsar hava mycket större dimensioner, och detta gäller särskilt för Spångasändarens sista högfrekvensförstärkare som matas med en anodeffekt av ej mindre fin 170 KW. Även rören påminna i mycket om mottagarerör men äro likaledes ofantligt mycket stö re och ha i de båda sista högfrekvensförstärkarna måste förses med vattenkylning för att de ej skola överhettas. Samtliga högfrekvensförstärkare äro inbyggda i de förut omtalade aluminiumskåpen vilka dels ha till upgift att skärma dem från varandra så att den ömsesidiga induktionen blir så liten som möjligt dels att omöjliggöra beröring av de livsfarliga högspänningsledningarna.

Den på nyss beskrivet sätt alstrade högfrekvensen eller bärvågen är emellertid ej utan vidare hörbar i en mot tagare, ty det fordras också att den moduleras eller överlagras med låg-frekvens i form av tal eller musik. Denna lågfrekvens ut går från mikrofonen i studion och ledes därifrån till förstärkarerummet i Stockholm som sedan distribuerar ut det via telefon¬ledningar ej endast till Spånga utan även till alla de rundradiostationer som utsända riksprogramniet. Vid framkomsten till Spånga har lågfrekvensen ungefär samma styrka som i en vanlig telefonledning och den måste därför förstärkas i ett antal lågfrekvensförstärkare vilka äro ungefär likadant byggda som lågfrekvensför- stärkaren till högtalaren i en vanlig mottagareanläggning. De första av dessa lågfrekvensförstärkare äro in-monterade i ett särskilt förstärkarerum — där även programledningen kommer in — i samma våning som apparatsalen, och dessa lågfrekvensförstärkare matas med ackumulatorbatterier som äro uppställda i ett mindre rum bredvid förstärkarerummet. Den förstärkta lågfrekvensen ledes ut i apparatsalen där den efter ytterligare förstärkning matas in i näst näst sista högfrekvensförstärkarcn i vilken lågfrekvensen blandas med eller överlagras på högfrekvens — s. k. modulerad lågfrekvens — som sedan skickas ut i antennen efter att hava förstärkts i de båda sista högfrekvensförstärkarna.

Liksom för rören i en mottagare behövs förspänning och anodspänning. Alla dessa spänningar utom anodspänningen för de båda nyssnämnda högfrekvens-förstärkarna, som föra modulerad hög frekvens, erhållas från motorgeneratorer som äro uppställda ute i maskinrummet , vid sidan om apparatsalen. Kraften för dessa maskiner erhålles från Älvkarlebynätets understation i Norrviken som levererar en 50 period i gspänning av 20,000 volt. Denna höga spänning transformeras ned till 220 volt i en särskild transformator i källaren under maskinrummet innan den kan användas för att driva motorgeneratorerna.

Anodspänningen för de båda sista högfrekvensförstärkarna tages som sagt ej från motorgeneratorer, utan nätspänningen omtransformeras i stället till lämpligt värde i ett rum i källaren rakt under apparatsalen, varefter ifrågavarande spänning likriktas i 6 st. likriktare rör som äro inbyggda i ett av aluminiumskapen i apparatsalen. Efter filtrering i diverse drosslar och konden-satorer erhålles därefter 10,000 volt ren likspänning med en effekt av 170 KW. som matas direkt in på anoderna.

Det har förut nämnts att en stor del av rören äro vattenkylda. Kylvattensystemet är konstruerat som ett slutet rörsystem i vilket vattnet drives runt av en pump. Själva avkylningen av vattnet verkställes medelst en mycket stor elektrisk fläkt som suger kall luft utifrån och blåser denna genom ett kylbatteri av liknande konstruktion som användes i automobiler. Cirkulationspumpen, kylbatteriet och luftven tilatorn äro uppställda i källaren.

I överföringen från mikrofonen till antennen ingå  12 svängningskretsar och ett  50-tal rör. Flera hundra inställningsrattar och instrument måste vara exakt riktigt justerade för att utsändningen skall bliva fullgod, och det minsta lilla fel är tillräckligt för att totalt spoliera ett helt program. Det är ett ansvarsfullt arbete att övervaka allt detta, ocli alldeles särskilt att vid feltillfällen på kortast möjliga tid lokalisera och avhjälpa felet. Ett enda litet missgrepp kan medföra mycket allvarliga konsekvenser, och att det dessutom är stora värden som kunna gå till spillo inses bl. a. därav att priset för ett enda vattenkylt rör är 1,700 kronor.                          

Olsson