Att vara tonåring eller bara 12 år innebar ingen skillnad. I mitt inre fanns alltid en önskan eller ska vi säga ett krav att vara till lags. Tiden fram till 12 var fylld av en sorts underdånighet.

Jag minns när tant Astrid och Sven hälsade på i Bromsten och hur högtidligt det var. Men det var tråkigt eftersom jag hellre vill vara på gärdet och spela fotboll. Tant Astrid och Sven hade alltid någon präktig present med sig.

De var så äkta och grundliga i sin livsstil och det var inte jag mogen att värdera. Jag bara upplevde detta som tråkigt. Ett dragspel hade jag önskat vid en pratstund med Hilma. Detta framförde hon till Sven vid ett tillfälle. Sven var ju politiskt intresserad och van att debattera. Det var därför lätt för honom att prata bort den kostnaden trots att Astrids bror spelade dragspel. Tant Astrid var mor till mig men jag kunde inte mobilisera några sådana tankar som var vanliga i en relation mellan mor och son, värmen och engagemanget saknades. Alla övriga stunder funderade jag kring dessa frågor.